Jag skakar och mår illa. Längesen baksmällan var så här fysisk. Mitt kappfoder har gått sönder och det hade slunkit igenom mynt så när jag gick för att handla lät jag som en sparbössa på promenad. Beställde en 150 grams hamburgertallrik med extra ost och gjorde en hemmagjord dipsås bestående av creme fraiche, sweet chili och remoulad. Vidrigt. Jag vräkte i mig.
J ringde precis och jag kom på mig själv med att vara lite generad över gårdagens händelser. Minns tonårstiden då ff betydde föräldrafritt. Vad är det för fel på mig? Ångesten över mitt lilla återfall försvann dock förvånansvärt snabbt vilket jag är väldigt glad över. Hade verkligen inte orkat med det idag. Tycker det känns skönt att det är så mycket enklare att prata om J med dig nu. Innan så undvek jag det och jag har precis kommit på varför. Att erkänna för dig är ju samma sak som att erkänna för mig själv och i förnekelsens dimma var det mer än jag klarade. Synd att jag är så svag ikväll annars kunde jag åkt och lämnat hans kvarglömda glasögon.
Undrar lite över det här med Säpo. Vi vet ju att dom lyssnar av våra telefonsamtal men tror du dom hittat till bloggen än? Skulle vara bra att veta om det är säkert att avslöja saker här eller ej. Hoppas O är värd allt det här. Du inser väl att det även är mitt liv som kommer att ändras för all framtid. Nåja, säkerligen till det bättre. När det börjar droppa blod från ölkranarna på jobbet bör man kanske överväga någon slags livsförändring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar