Med tanke på din fadäs har jag känt mej tveksam inför hur mycket jag har lust att utelämna mina tankar och åsikter. Några är (var) hemliga men andra är åsikter jag inte räds uttrycka offentligt och de dom berör förtjänar ändå att få det kastat i ansiktet. Detta snokande får mej att minnas min storebrors aldrig sinande intresse för mina lådor och dagböcker trots att jag skrikande och bitande bad honom låta bli just för att det är ett sådant ofint sätt att skaffa sej information på. Vad du hittar är vad du får, då är det försent att ångra sej. Vad det innebär är inte mitt problem. Jag är bara glad över att jag inte är inblandad i somligas smutsiga byk.
Ja Mia, min vän. Själv är jag också förvånad över min bubblighet igår kväll. Fnissandes cyklade jag hem i mörkret och kylan som inte berörde mej, jag kunde lika gärna ha cyklat hem genom Gaza utan att märka någon skillnad. Jag och O hade en förträfflig tisdagsafton på tu man hand. Goda människor som ger mej utrymme och uppmärksamhet står just nu högt i kurs. I en hel timme var jag på väg hem men hindrades av miljoner sinnesförvirrande kyssar ända ut i trapphuset. Om ens någonsin säger du? Nej Mia du har bara glömt. Självklart har jag varit förälskad förut. Till exempel K, lät jag aldrig så glad? Minns du inte i höstas? Eller det var bara att kämpa för livet mot kuddar och knivar? Gårdagens möte hos O var inte bara förlustelse utan också avsett att göra effekt och sätta avtryck. För jag vet att i staden Stockholm lurar dejter och ex, det gjorde det till och med på A:s tid. Över helgen antar jag att jag inte behöver ägna mej åt revirtänkande eftersom O ska besöka sina gamla föräldrar, i den avlägsna byhålan finns det säkert ingen liten hoppa som kan sno åt sej av mitt fångade byte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar