I så fall tycker jag att du kan tända eld på bägge två. Då håller dom nog flabben. I mitt febriga tillstånd kryper ynkliga tankar fram. Varför kan inte jag som alla andra sjuka få krypa ner i sängen? Tänk att få bli ompysslad och omstoppad. Har börjat misstänka att det är datorn eller papper som gör mej sjuk.
O ringde nyss! Helt utan anledning! Första gången. Så himla gulligt av honom. Jag berättade att jag var sjuk och han var så söt. Sen efteråt när vi lagt på blev jag sur för att han inte föreslagit en träff. Sen Mia, tänkte jag om! Alltså självklart att man inte frågar en som är sjuk om hon vill ses! Som att jag skulle veta vilken dag jag blir frisk! Jag blev så stolt över mig själv. Att jag sakligt och utan verklighetsflykt kunde vara så rationell! Känner mig som en ny människa. Men en sak kan jag säga och det är: Vänta bara.. Snart kommer jag behöva dramatik. Som mjukstart kan jag ju lägga band på mej själv och inleda med ett charmigt men förvånande drama. Något som passar in, t ex något jag kräver. Hmmmm..
Mia du måste komma hem nu. Jag orkar inte vänta till söndag kväll.
torsdag 26 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar