tisdag 17 februari 2009

Jag är tillbaka i världen.

Så skönt att vi twins är på toppenhumör numera, funderade ett par ögonblick tidigare om ECT-behandling skulle göra susen för oss. Bra att du inte går med i Jehovas Vittnen eftersom de antagligen är emot terapi utanför rikets sal. Att berätta om hur man verkligen känner och tänker har vi fått bevisat som en god idé. Det kan vara ett steg i rätt riktning gällande din och J:s relation eller icke-relation. Ett fridfullt lugn passerar över oss och jag slås av hur synkroniserade vi är Mia. Vågor från respektive gata fladdrar i etern för att påverka. Mina psykologiböcker skrämmer mej inte mer och jag kan med ett nästintill nöje plugga in sidorna. Nog om flummeri.

För vad som just nu framstår som verkligt i mitt inre är O. Vill inte analysera utan nämna hur skönt och ärligt kul det kan vara att upptäcka en annan person. Att lyssna med intresse på någon har varit mej främmande så länge nu och det ingår i den process som startats inom mej. Skrev jag inte nyss att det var nog med flummeri? O var här i fredags och fick en utsökt middag med bra vin till, vi hade så himla roligt. Natten och påföljande morgon var hetta hett (ett uttryck med ursprung i tiden med K jag återigen med sanning kan använda mej av)I sms från havet O befinner sig på undrar han om jag vill och kan träffas på torsdag. Vill?! Han (jag egentligen) är trots allt värd ett par av mina väldigt dyrbara timmar som ju läggs på tentaplugg. Det tar emot men visst kan jag väl vara mer effektiv än vanligt för att känna hud i en liten stund? Jag vill inte stå emot.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar