Inga pendeltåg till Borås.

Fan oxå att han ska vara så ynklig och nervsvag. När jag fick reda på att JG flyttat till Borås tänkte jag tillbaka på vår nära vänskap och att vi faktiskt aldrig legat med varandra. Antagligen mitt fel eftersom jag alltid parade ihop honom med mina väninnor istället. Förlåt för eventuellt traumatiska upplevelser. Hur som helst, helt plötsligt såg jag min chans. Allt verkade perfekt upplagt. Särskilt avståndet. Inte för nära.

Kan du förstå min besvikelse när han sen ringde? Jag tittade på bilder på facebook samtidigt som vi pratade. Jag såg ett snyggt ansikte och en sexig kropp förvandlas till avtändande i takt med att han talade. Han är ett barn Maggan! En liten förvirrad pojke som är fast i allt som var då. Jag kände inte ens igen hans röst. I vanliga fall hade jag nog avslutat samtalet ganska direkt men jag kunde inte. Modersinstinkten i mig ville ta hand om honom, vagga honom, få honom att må bra igen. Varför?!! Vad i mitt undermedvetna är det som binder mig till honom? Vi känner ju inte varandra längre. Vi pratade en kort stund ikväll igen men jag hade ytterst lite att säga. Jag är mest upprörd över att han inte är rolig och skön såsom jag mindes honom. Då hade vi ju kunnat ligga.

För övrigt är jag helt utmattad efter dagens arbete. Härligt att vara på annat jobb och ,förvånansvärt nog, att träffa nya människor. Jag fick vara mig själv på alla sätt och vis och blev uppskattad trots att jag då och då inte kunde dölja vissa bitchiga tendenser. Dom älskade mig ändå.

Min bror är tydligen i staden. Han bor hos vår farmor som bor långt ute på Hisingen och snarkar mer än ljudligt om nätterna. Det fick mig att fundera över hur bra kontakt jag egentligen har med mina syskon. Varför frågade han inte om han fick bo här?

Nu måste jag vila, en viktig dag stundar imorgon. Söta S ska få se på andra jävla bullar om inte hon hostar upp stålarna hon så oskyldigt stal av mig idag.