Tillbaka från öarna.

Maggan det känns som så länge sedan vi hade tid att prata. Har velat skriva så mycket men är konstant slut. Morfin gör mig så trött och inte ett dugg bättre verkar det som. Tycker inte om att inte orka någonting. Tror att ett par revben till gick sönder idag. Tänk vad härligt att få vara frisk! Trodde att mina korta tid som öbo kanske skulle hjälpa min kurering men ack så fel jag hade. Jag får nog stanna i staden ett tag till.

A spenderade några nätter här, på hans initiativ, vilket överraskade. Överlag var det väldigt trevligt men vi hade en incident som fick mig att inse att jag länge behandlat honom på ett av de värsta sätt man kan behandla någon på. Jag har varit kall och elak och totalt förebisett hans känslor. Värre, jag har låtsats som om han inte har några känslor. Jag vet att vi aldrig kommer ha någon "vanlig" relation men jag ska verkligen försöka göra den till det bästa och från och med nu visa honom den respekt och omtanke som han förtjänar och som jag ju faktiskt vill ge honom. Fy fan vad hemsk jag varit. Snälla säg att det inte är sådan jag är.

J. Han har inte hörts av på över en vecka och allt är lite konstigt. Han var inte riktigt sig själv sista gången vi pratade och sen blev det bara tyst. Han insåg väl att hans flickvän skulle föda deras dotter om ett par veckor och tyckte kanske det var dags att ge henne sitt fulla stöd. Vem vet. Det som stör mest är att något av det sista han säger är att han älskar och vill vara med mig men sen inte ens finner det på sin plats att åtminstone säga något slags farväl innan han försvinner. Tänker på saker han sa sist vi träffades och tycker lite synd om hans tjej. Är glad att jag slipper vara i en situation där inte bara min kille är oärlig utan även många andra i min omgivning. Vänner och familj som under en lång tid bara lett och låtsats som om de inte vetat någonting. Det sveket måste vara det värsta.

Nu är det dags för min sista dos och sedan försök till vila. Hoppas vi finner tid för varandra imorgon. Puss söta vän och krya på mig.