Vår historia tycks aldrig ta slut. Om några veckor är han pappa J och ändå kan han inte släppa taget. När vi både hängde på sunkbarer i respektive stad i helgen nämnde jag inte ens att han fanns närvarande. Det finns inga ord kvar och jag orkar inte riktigt skriva om det. Men jag måste säga att vi hade kul. Kanske borde det kännas svårt, men det gör inte det. Det som sker sker. Imorgon åker han till Båstad. Då kan jag mer avslappnat njuta av våren. Om det regnar när du och Z kommer ska vi hänga på Flame. Majornas svar på Sapla.
Vet du vem jag tänker på mest nu när vi går mot ljusare tider? Fröken Dolly Dostojevskij. Jag väntar bara på att det vilken dag som helst ska ringa på dörren och det lilla livet ska komma insimmande som om ingenting hänt. Hoppas att hon med sitt guldfisksminne glömt den vanvård jag temporärt råkade utsätta henne för. Känner jag henne rätt kommer hon antagligen vägra ta sig hit för egen maskin och istället tvinga mig att bära henne hem. Nåja, det kan det vara värt. Skvalp!
Hittade ett gammalt videoklipp från Z´s förra visit. Vi sitter på en båt och skrattar ihjäl oss. Z med handduk över huvudet, sjungandes "I got stripes". Det var en förvarning av vad som komma skall. Är vi tre verkligen redo för en reunion? Z är visserligen bortom all räddning men hur kommer det påverka din och min mentala hälsa? Vågar vi?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar