Hormoner.

Varför måste känslor och dess yttringar var som väder? Varför kan man inte lita på sig själv och hur man kommer känna från dag till dag? Jag stör mig som fan. Tycker inte om svaghet.
Fick precis världens längsta sms från J med någon slags lam förklaring till varför han jobbar med sin flickväns pappa. Måsten och saker han var tvungen att ta hand om just nu. Som om jag skulle bry mig, jag bad inte om någon jävla utläggning. Klart dom kan jobba och ha trevligt ihop nu när svärfar inte tror att J är otrogen mot hans dotter längre. Han skulle bara veta. I meddelandet radades även allt som han saknar med mig upp. Jag blev mest förbannad. Jag fattar inte vad det är med mig. Eller honom.

Min älskade mamma ska imorgon ta en titt efter min klänning i våra gamla hemtrakter. Snygg som den är är det väl förståeligt att den är slutsåld både i Göteborg, Malmö och Stockholm. Allt hopp ställs nu till Göingetrakten. Vem där har egentligen storleken, pengarna eller den goda smaken för att köpa det som kommer bli min favvisklänning i sommar? Den måste finnas!

Vad kul att du och O har blivit seriösa. Jag förväntar mig givetvis att få låna er sommarstuga för härliga grillfester lite då och då. Eller hade ni tänkt använda den som skydd för förrymda flyktingar? Inte för att jag har något emot att sjunga Kumbaya och grilla marshmallows med trevliga somalier.