En öppen bok

Eftersom du blivit sambo med J så förstår jag att du inte har tid med att skriva här, men man tycker ju att du borde. Idag är det fredag och något roligt kommer att hända ikväll. Igår var O här. Kvällen började som vanligt men helt plötsligt blev det deep talk och ju längre tid det går desto mindre minns jag vad som blev sagt. Så därför utelämnar jag detaljerna och går direkt in på kärnan. Han är förälskad och hoppas på en fortsättning. Så varför göra ett sån big deal av det? Allt är ju som det ska. Jag tar tydligen upp det mesta av hans tankeverksamhet och han förklarade att anledningen till att han känner sej så stressad är jag. Att hans privatliv är stressigare än hans yrkesliv. Och han visar enligt mej alla typer av tecken på stresssymtom, pga jobbet. Så undrar hur det ser ut i hans huvud när han tänker på mej. Ja det var han som sa det. Varför är han så svår? Så länge det inte går ut över mej. Jag trodde inte killar hade sådana här känslor. Vad betyder det här? Vart ska detta leda? Vad menar hon? Vad tycker hon? Men det har O! Är det inte märkligt? Jag utelämnade den typen av funderingar i mitt tal till honom, eftersom jag tycker det ingår. Så jag sa mest att jag både var förälskad och kär i honom. Det var inte svårt alls. Men samtidigt såhär dagen efter, känns det onödigt. Varför kunde det inte förbli lite hemligt? Det är inte ofta jag låter bli att spela på nåns osäkerhet, men med honom kan jag bara inte det. Men hur ska jag nu kunna få några presenter? Nu har jag ju gett honom anledning att vara lugn. Jag är inte säker på om jag är lika attraktiv som kärlekskrank än vad jag är som manipulativ. Känns som alla tricks är försena att använda. Är det lika roligt då? Detta är något helt nytt för mej Mia, vi får se vart det bär hän. Han är på väg hit nu eftersom han glömde en grej här i morse som är viktig. Usch Mia nu är jag väldigt fundersam och vet precis hur jag kommer bete mej. Vara besvärlig och oengagerad. Upptagen av mej själv. Det känns tråkigt att behöva vara som jag.