Dagen efter.

Fan Maggan! J kom oväntat till jobbet igår. Han skulle inte varit där. Jag borde varit stark och kall men det fungerade bara tills arbetspasset var över. Efteråt kallade jag av frustration och ilska honom för lögnare och att allt han sagt och gjort inte är sant. Idag när allt lagt sig vet jag inte längre vad jag tänker angående det. Ljuger han när han säger att han älskar mig? Är han oärlig i sina handlingar när han är med mig? Är det han säger att han inte känner för sin flickvän felaktigt? Det känns ju inte så i ögonblicket men i ensamheten tvivlar jag. De sanna svaren, var ska jag hämta dom och spelar det egentligen någon roll?

I all depression som utspelar sig i våra dejters/killars/älskares liv så finns det tydligen en röd tråd. Att de när de mår dåligt drar sig tillbaka och stänger in sig till skillnad från oss som blir galna av ensamheten och kräver närhet. Antar att det är en ganska vanlig skillnad mellan män och kvinnor. Jag hade lite av samma konversation med J igår som du hade med O. Kul. Inte att dom mår dåligt förstås men att du och jag återigen upplever samma saker vid samma tidpunkt fast på olika platser.

K. Jag minns när jag läste ditt tidigare inlägg om ditt starka och fasta beslut att inte träffa honom och att jag då tänkte att jag visste mer än du. Ibland är även du svag. I väldigt korta stunder bör väl tillägggas. Hursomhelst, härligt att mötet var bra och att det inte efterlämnade några jobbiga tankar. Det är bara för att du är så inne i O. Jag är glad att ni träffades.

Alldeles strax är det dags för tenta och jag hoppas det går bra. Längtar tills slut på plugg och början på pengar så vi kan träffas lite oftare. Du förhöjer min livskvalitet. Puss fina vän!