Världens bästa utbrott!

Det är kul att kunna ge dig en knuff i rätt riktning lite då och då. Oftast är det ju tvärtom. Stackars dig som måste knuffa en person med cementklumpar runt fötterna. Hursomhelst hoppas jag din natt var tillfredsställande. Du får berätta allt snart.
Gör helst det med enkla ord och korta meningar då min smärtsamma baksmälla har en nedsättande effekt på min förmåga att till fullo förstå och uppfatta saker idag. Detta medför även att mina planer för kvällen är inställda. Ska istället försöka skaffa liggsår framför TV:n.

J ringde igår. Vi pratade länge och han ringde även upp senare på kvällen. Han befinner sig mellan dig och mig. Geografiskt sett. Mentalt sett har jag ingen aning om var han är. Vi ska inte ligga med varandra längre. Det är tydligen inte hans vilja men han har bestämt det och ska försöka stänga av sina känslor. Vilket hemskt sätt att leva på. Och ja, han har saknat, längtat efter och tänkt mycket på mig. Varför var det så viktigt för mig att höra det? Han tycker inte vi ska sluta prata eller umgås. Hur går detta ihop? Hur kan han på allvar tro att vi ska komma över varandra då? Jag förstår mig verkligen inte på honom.

Om man ska tro vad han säger så ska hans flickvän ha sagt att han inte kan rå för att han älskar någon annan. Det är ju sant. Hur kan hon vilja vara med honom då? Antagligen vet hon inte mer än en bråkdel av vad som hänt senaste året. Undrar hur mycket skuld han lagt över på mig? Av någon anledning stör det mig väldigt mycket att inte veta hur jag framställs. Jag vet ju att jag betett mig smått omoraliskt men verkligen inte i sammma utsträckning som andra.

Pizza Online väntar så jag får återkomma med vidare funderingar senare. Eller inte, är trött på tankar.
Puss min förälskade vän!

Är det karma som kommer tillbaka?

Jag vet att jag i andras ögon gjort fel. Antingen mot mig själv eller gentemot henne. Alla har haft rätt och jag har alltid vetat det. Ändå handlade jag annorlunda. Jag önskar jag kunde be honom dra åt helvete och mena det men jag har fortfarande alldeles för mycket känslor kvar. Jag vet att tiden kommer ta hand om det här.

Minns du när J tog med mig till Båstad? Jag låg i hans morföräldrars badkar med tänt ljus och väntade på att han skulle komma tillbaka med mat och vin (vi kunde ju självklart inte gå ut och äta). Jag blev så rädd då. Känslan av hur det borde varit och hur situationen egentligen var skrämde mig så mycket och jag undrade vad fan jag höll på med. Sedan vreds nyckeln om och jag glömde allt. I hans närvaro försvann mina tvivel. Jag skulle vilja säga att det är vackert och fint men det är ju inte sanningen. Sanningen är att det KUNDE varit vackert och fint.

Så frågan är, hur ofta kan omständigheterna förstöra kärleken? Den övervinner ju uppenbarligen inte allt utan bleknar och glöms för att sedan ta sig uttryck i nya former och sammanhang. Så varför lägga så stor vikt vid den? Låta den ta upp så mycket tid? Den gör ju ändå som den vill.

En speciell hand

Det har varit en intressant helg, med många olika känslor och tankar. En grym dejt med O som ledde till att han somnade på mej (nästan) och höll mej i handen. Det där med handen var faktiskt en upplevelse eftersom jag vanligtvis inte håller handen. Det kändes otroligt intimt och fint. Jag är fortfarande förälskad. Allting kommer att bli så bra. Det är underbart att träffas.

Mia jag vågar inte åka till dej än, din stad skrämmer mej. Men snart har det gått över.

Lördagen var kul, en utsökt middag hos min syster med E och C, ett besök på Babel och ett långt telefonsamtal med dej. Idag var en enda lång slappdag utan pluggande. Men ändå Mia är jag inte nöjd. Såhär på söndagkvällen känner jag att min helg inte var komplett. Så otacksamt att inte vara nöjd. Några förändringar krävs. Ska bara komma på några. Ibland känns det oinspirerande att skriva här men jag inser att bloggen behövs eftersom vi har ett behov av att komma ihåg saker vi upplevt. Jag har så lätt för att glömma. puss vän

Alla familjer är psykotiska.

Vad kul att fler och fler i vår omgivning verkar lida av samma åkomma. Så roligt att jämföra deras beteende och mönster.

Sinnesjukdom är den nya vinterkräksjukan och vissa drabbas tydligen lättare än andra. Jag har aldrig haft vinterkräksjukan men jag undrar om det är förvissning nog. Hursomhelst tänker jag inte låta andras inkonsekventa sätt påverka mig längre.

Min dag var ojämn, rubbad och ofokuserad. Jag vill inte ha ytterligare en sådan dag. Isåfall ska den åtminsone vara orsakad av mig och mina egna handlingar. Frustrationen över att vara frustrerad över något jag ofrivilligt bryr mig om stör mig mycket. I morgon är en början på något nytt. En ny tid. Sommartid. Jag firar med Fanta Exotic Thrill. Osmakligt och alldeles för sött men vad gör det när jag ler? Glöm inte att i lördagsruset ställa om din klocka.

Spence hade den fina idén att vi skulle avsluta kvällen med vin och samtal på Björns Bar. Jag nappade och tyckte det lät utmärkt. Det slutade med att han stannade på jobbet och jag åkte hem med en smaskande TJ. Det känns, trots tidigare farhågor, väldigt skönt att vara hemma. Dags att lägga deg på jäsning nu så jag kan njuta av en underbar söndagsfrukost imorgon. Utan jobbiga tankar. Puss vän!

Tentans efterbörd

Du är så snäll Mia. Jo tentan gick bra (tror jag). Men jag vill inte vänta, jag avskyr att vänta. Långsamma processer har jag alltid haft väldigt svårt för, till och med fotografi som skulle kunna vara min hobby men slutade vara det väldigt snabbt eftersom det var en alldeles för långsam process tills man faktiskt fick fram de färdiga bilderna. Även O kan emellanåt kännas som en liknande process. Fan ta vänta! O slutar snart jobbet och fan ta honom med om han inte hör av sig snarast. Känner mej nästan manisk efter tre och en halv timmes tentaskrivande och kedjesnusande.

Mia en av sakerna jag mest av allt önskar mej just nu är att du ska komma över J. Jag önskar att du inte var ledsen mer! Jag önskar att han aldrig hade nästlat sej in i ditt liv. I snart ett års tid har han av alla människor lyckats göra min söta lilla bästis till en spillra av sitt forna jag. Jag önskar att han kunde lämna dej ifred och sluta tuta in dej lögner om lämnade flickvänner. Ser du inte vilken stackars klyscha han är! Mia jag vet att du egentligen inte är svag, jag vet att du inte nöjer dej och jag vet att du vågar lämna honom. Du är en stark person och det visade du i förra veckan när du ville ha tillbaks dina lägenhetsnycklar och struntade fullständigt i om hans flickvän var hemma eller inte. Vilket nästan var synd att hon inte var eftersom det hade blivit ett ordentligt jävla slut på den här jävla följetongen som jag tror alla börjat tröttna på. Han är inte värd nån av er. Min mamma brukar säga att om man inte kan välja mellan två stycken då gillar man egentligen inte någon av dom tillräckligt mycket och borde lämna bägge. Om han ljuger när han säger att han älskar dej vet jag inte, vem vet. Visst han kanske älskar dej men då förstår jag inte hur man kan vara ihop och skaffa barn med någon annan. Hur kan man göra så mot sig själv är ett mysterium, ni har bägge tappat er självrespekt medan ni förstörde för er själva. Om han älskar dej eller inte borde inte ha någon betydelse, jag menar vad ska du göra med den informationen? Det ändrar ju fortfarande ingenting, han har ju fortfarande inte lämnat henne. Ingenting har egentligen förändrats sen i somras han håller dej bara på halster på olika sätt som nån jävla dubbellivsexpert. Jag önskar att du inte lät dej luras av honom. Jag önskar att du kunde bli glad igen och det kommer inte hända när han fortfarande finns i bilden. Du måste gå vidare nu och låta dom vara olyckliga för sej själva för du vill inte hamna där, med en sorglig, opålitlig, otrogen lögnare som varken respekterar sej själv eller andra.

Äntligen fredag och äntligen är tentan över, det enda som fattas är O. Kommer du ihåg vad du skulle skriva på en lapp och lägga i en bok? Jag tror fortfarande på det. Puss vän

Dagen efter.

Fan Maggan! J kom oväntat till jobbet igår. Han skulle inte varit där. Jag borde varit stark och kall men det fungerade bara tills arbetspasset var över. Efteråt kallade jag av frustration och ilska honom för lögnare och att allt han sagt och gjort inte är sant. Idag när allt lagt sig vet jag inte längre vad jag tänker angående det. Ljuger han när han säger att han älskar mig? Är han oärlig i sina handlingar när han är med mig? Är det han säger att han inte känner för sin flickvän felaktigt? Det känns ju inte så i ögonblicket men i ensamheten tvivlar jag. De sanna svaren, var ska jag hämta dom och spelar det egentligen någon roll?

I all depression som utspelar sig i våra dejters/killars/älskares liv så finns det tydligen en röd tråd. Att de när de mår dåligt drar sig tillbaka och stänger in sig till skillnad från oss som blir galna av ensamheten och kräver närhet. Antar att det är en ganska vanlig skillnad mellan män och kvinnor. Jag hade lite av samma konversation med J igår som du hade med O. Kul. Inte att dom mår dåligt förstås men att du och jag återigen upplever samma saker vid samma tidpunkt fast på olika platser.

K. Jag minns när jag läste ditt tidigare inlägg om ditt starka och fasta beslut att inte träffa honom och att jag då tänkte att jag visste mer än du. Ibland är även du svag. I väldigt korta stunder bör väl tillägggas. Hursomhelst, härligt att mötet var bra och att det inte efterlämnade några jobbiga tankar. Det är bara för att du är så inne i O. Jag är glad att ni träffades.

Alldeles strax är det dags för tenta och jag hoppas det går bra. Längtar tills slut på plugg och början på pengar så vi kan träffas lite oftare. Du förhöjer min livskvalitet. Puss fina vän!

Hälsningar från Ramallmö.

Godmorgon Mia. Jag har tenta om ett par timmar och är inte särskilt bekymrad. Igår var en speciell dag med mycket känslor ibland är det skönt att veta att man lever och ibland inte. Igår var skönt. K var här på en snabbvisit. Stod och ryckte i dörren för att storma in som ett yrväder. Han slängde av sej jacka och skor för att därefter ta av sej sina byxor. Nej inget sånt, han skulle bara sy i en knapp på sina byxor. Vi hade jätteroligt och skrattade åt allt möjligt som vanligt. Ger varandra komplimanger och pepp och pratar gamla knäppa minnen. Sen skildes vi åt och han efterlämnade en massa energi i mej. Han berättade att han är deprimerad men av det syntes inget för han tycker att jag är en positiv glädjekälla och en härlig filur (hans egna ord). K sa också att jag oftast spelar charader men att det syns väldigt tydligt att jag är något annat "här" och pekade på min bröstkorg. Han påstod också att jag inte tycker om någon på riktigt, att det är därför jag inte går att lita på. Vilket han kan ha rätt i men jag orkar inte tänka så långt. Istället hoppades vi att det skulle ändras i framtiden. Vi hade så mycket att prata om och konstaterade att vi fortfarande är lika varandra, vi träffas igen längre fram.

Nu till O. Ett underbart telefonsamtal. Ett viktigt, sött, fint och sexigt samtal. Dessvärre mår han fortfarande inte bra men tar tag i det. Vi ska endast träffas kort i helgen. Han ska komma hit och ta av sej kläderna, ligga i min säng med mej. Kvalitetstid. Vi skippar alla stressmoment (för honom är det mesta stress just nu, även jag.) och går direkt in på det bästa, kroppskontakt. Under samtalet berättade han om alla sina jobbiga känslor men jag sa också vad jag känner kring att knappt träffas. Han är en så himla bra kille! Jag älskar att höra honom berätta om allt han gillar med mej och jag älskar att tala om för honom varför jag gillar honom. Han är så mycket djupare än jag trodde och jag kan vara ärlig. Jag anade aldrig att han skulle vara så svår men ändå så otroligt lätt! Men i morse när jag vaknade kände jag mej generad över allt vi sagt igår.

Mia jag måste plugga nu. Puss

Mitt så kallade liv.

Jag tänkte på meningen med livet. Det var för stort. Nöjde mig istället med meningen med min tisdag. Följande har inträffat.

Jag har;

1. letat mig galen efter en utstansare.

2. ätit en osmaklig lunch

3. silat bacon för att bli av med överflödigt fett

4. saknat/längtat efter en idiot

5. diskuterat huruvida kalops betonas på första eller sista stavelsen

6. blivit dissad för ett reprisavsnitt av SATC(hoppas det var jävligt kul)

Detta säger ju summa summarum självklart att min tisdag varit totalt meningslös.
Frågan är då, hur meningslöst är mitt liv?

Whatever, för trött för att fördjupa mig i saken. Tröttheten beror inte så mycket på tio timmars arbete utan desto mer på den viljestyrka det tog att låta bli att verka alltför nedlåtande då min taxichaufför började prata om sin passion för melodifestivalen.

Ska jag gifta mig med honom kanske? Våra liv är ju exakt lika meningslösa. A match made in heaven!

Fortsättning..

Skjut mig! Jag hade ett moment då jag av lathet tittade på Gilmore Girls(ja, jag vet, min fjärrkontroll har gått sönder) och blev berörd. En tår i ögat och en rysning i min kropp. Maggan, vad är det för fel på mig? En människa som drabbas av känslomässiga svall då hon tittar på sådana program är ju upppenbart mindre värd än andra. Jag vägrar vara en sådan. Jag är INTE en sådan varelse. Behöver jag terapi eller ska jag istället anamma uttrycket; En gång är ingen gång?

På tal om en gång är ingen gång kommer jag osökt att tänka på min dejt med S. Där blir ingen andra gång. Han var trevlig och vi hade roliga saker att prata om men jag visste från ögonblicket vi sågs att detta skulle bli en engångsföreteelse. När det sedan vid ett tillfälle uppstod en kort tystnad och vi såg på varandra och jag vägrade vika undan med blicken (eftersom jag ser det som ett tecken på svaghet) tog han det som en invit. Jag såg som i slow motion hur hans ansikte växte väldigare och väldigare medans det närmade sig mitt. Jag hann tänka så många tankar, till och med skrika nej tyst. Ändå blev det en kyss. Hur många musselmunnar finns det här i världen egentligen? Jag satt tyst och försökte låta bli att se äcklad ut samtidigt som han förnöjt lutade sig tillbaka för att sedan säga det värsta tänkbara. Meningen var (ha gärna en hink tillhands) "Oh, I´ve been waiting so long to do that". Jag log svagt samtidigt som jag i lugn panik greppade min öl för att svälja ner gallan som kom allt längre upp i min strupe. Kort därefter ursäktade jag mig själv och skyllde på viktiga åtaganden som kallade.

Hädanefter ska jag kräva CV av dom jag ämnar dejta så att jag på förhand kan göra allt i min makt för att slippa dessa jobbiga och mardrömsframkallande situationer.

Annars är allt bra.

Allt som känns viktigt

Våren som den är nu är verkligen allt annat än behaglig, den får mej att rysa. Denna årstid har alltid fått mej att tänka på puberteten, ett äckligt pubertetsbarn. Något ofärdigt outvecklat med hot om något vått. Det har varit en ganska händelserik helg med mat, vin, sovmorgnar och påhälsande mödrar. Mamma är så svår. Hon får mej att längta efter en annan, någon hon var tidigare, fast det var nog jag som var en annan då. I hela min bekantskapskrets finns det ingen som verkar så ointresserad av mej som hon. Det gör mej inte deppig utan snarare uppgiven.

K är i staden med konsert på torsdag men jag sa att jag inte tänker träffa honom. Sa att jag har tenta på fredag. Det har jag. Det är ett sant beslut som jag också är nöjd med. Vad det här betyder är för tidigt att sia om men jag hade även O med i tankarna.

Längtar till O ska komma hem igen från sin retreat för jag behöver uppmärksamhet och en försäkran om att han fortfarande vill ha mej. Man borde inte våga lämna mej i så många dagar. Detta var otroligt själviskt sagt, det förstår jag. Han mår ju inte bra, men mina tankar blir till text och allt är sant. Puss Mia

Kalla fötter.

Jag blev rädd. Inför dejten ikväll. Nervös och vill ställa in men det kommer jag inte göra. Han känns avslappnad och är ju självklart söt. Försöker intala mig själv att jag är löjlig och att det kommer bli hur trevligt som helst men mitt hjärta slår ändå obehagliga dubbelslag. Längtan efter J är stor och jag oroar mig för att jag inte kommer få ut honom ur tankarna under tiden med S. Vill inte jämföra och vara fast i det som varit när jag äntligen ger mig på något nytt. Vi får väl se vad kvällen bär i sitt sköte. Oavsett så kommer det bli intressant. To be continued...

Honom ska jag behålla

Igår kallade O mej för underbar. Det va väl att ta i. Så detta visar att han inte är objektiv längre utan blind och blind är man när man är kär. Så nu vet jag med säkerhet att O är kär i mej, vilket är tur eftersom jag inte har någon lust att bli dumpad. Men är vi ihop? Nej det är vi inte och hur blir man det? Jag lovar det kommer säkert ett tillfälle då han ska presentera mej för någon vän och gör det med orden "det här är min flickvän" vilket är så himla trist. Det hade varit mycket roligare om det varit tvärtom att jag sa det här är min kille. Och varför skulle det vara roligare? Nej detta scenario får bara inte hända. Fast nu håller jag ju på att glömma att O inte är någon alfahanne och att en sån situation lyckligtvis inte skulle inträffa. Skönt. Mia det är ett kap jag har lagt vantarna på. Jag minns fortfarande torsdagens dejt, den har jag sparat innanför tröjan. Den var grym.

Hursomhelst, var på skolan och skulle lämna tillbaks några böcker för att sen handla. I butiken handlade även sötnosen från Carib, han som jag inte sett på evigheter. Han såg lite smått bekymrad ut stackarn. Sen sa vi hej men jag vågade inte stanna utan lade till ett fnitter. Undrar varför. Det lät nog knäppt. Varför gav jag upp min jakt på honom då när det begav sej? Idiotiskt. Istället lade jag ner tid på ryssen men då hade jag riskerat att missa hans lustiga förfaranden. Som när han naken plockade fram sitt dragspel, slängde upp ena foten på soffbordet och började spela en rysk visa. Det där var värt alla ö-bor och jerk chicken i hela världen.

På vägen hem igen cyklade jag förbi gamle bloggrannen, det var faktiskt en bra bit emellan oss men vi vinkade i allafall. Undrar hur länge det ska pågå detta vinkande. Fortfarande känner jag ett tvång till att tala om varför jag läst hans blogg under så väldigt lång tid. Långt mer än två år. Det känns nästan som om jag borde säga förlåt! Tycker vi går ut på en del gemensamma ställen men aldrig samtidigt, undrar om det någonsin kommer att hända. Det har ändå ingen betydelse och jag skulle aldrig säga det självmant. Istället bor det två lebb med en katt i hans gamla lägenhet. Katten kanske man fick ärva med lägenheten. Bloggrannens blogg var mycket roligare och mer intressant förr, glömmer aldrig inlägget i vilket han förklarade att hela hans hem var brunt och alla saker i det. Jag flabbade ihjäl mej. Men nu är det mest uppradat vad han gör inte så mycket funderingar. Fast han orkar väl inte längre. Ibland berättar han att han är nere, men jag kan inte finna några symtom på depression så han borde acceptera det faktum att det finns olika personligheter, vilket han säkert gör. Alltid vill man sätta diagnoser på folk men man måste samtidigt tänka på att det är en persolighet och inte en kropp, som alla vet hur den bör fungera, personligheter finns det inga korrekta kartor och affischer över.
Mia jag måste verkligen plugga nu puss vän.

Bara en idiot kan hoppas på ett lyckligt slut.

Då sitter jag här igen, med J som ständig följeslagare i mina tankar. Hur kommer det sig att jag inte tröttnat, att det här jävla hoppet aldrig verkar överge mig? Jag kastar bort min tid. Min hud blir slappare och mina rynkor fler medan jag väntar på det omöjliga. Jag borde fattat för längesen. Den logiska delen av min hjärna borde fått mig att förstå att han faktiskt vill vara med någon annan. Istället har min tröga skalle selektivt valt ut de delar som hjärtat vill ta till sig. Du har så rätt min vän, i allt det otydliga är det hela väldigt tydligt. Jag lider uppenbarligen av dyslexi när det kommer till att läsa mellan raderna.

Längtar efter att få höra om din dejt med O. Om det fortfarande är dejtar ni gör. Puss!

Ingen bra tjej

Jag är irriterad Mia. Irriterad över tankar som hämmar mitt liv. Det känns som om jag vill skrika Kom inte hit jag har inte tid! Ut ur mitt huvud! Varför ska man bygga sin tillvaro efter någon annan, det finns ingen mening med att engagera sej i nån annans liv. Mitt är mycket viktigare. Sitta och vänta på sms, bli glad över sms, vänta på ett tecken, vänta på att träffas. Nej fan heller. Jag ska inte vänta mer, jag tänker inte låtsas om regler och etikett längre för nu börjar det gå för långt. Mitt liv ska inte vara mina killar. Jag blir så arg över att man måste gå på tå, göra sej till och spela älskvärd. Men å andra sidan har jag ju faktiskt inte gjort det..hmm. Och han kan ju faktiskt inte hjälpa att han måste resa. Det är ganska skrattretande alltihop, men det gör mej förbannad ändå. Jag orkar inte. Helt plötsligt känner jag mej ledsen för det elaka jag skrivit. Ibland vet jag inte hur jag ska vara.

Ett glas mjölk, tack!

Lördagsmys med drink och ansiktsmask. Önskar jag kunde blasta nu då jag under min lilla städtur hittade fyra olika sorters choklad. Fan vad puligt det hade varit.

Jasså, du har gått och blivit okontrollerbart förälskad. Visst är det vidrigt? Hoppas du blir dig själv snart igen. Jag vet inte riktigt hur du ska lägga fram det här med presentdelen men på något sätt måste du få honom att förstå. För tillfället är ju dina krav som framtida chefshustru totalt undermåliga. Om inte han sätter dig på en piedestal inom kort bör du nog överväga att klättra upp och sätta dig där själv.

Hur går det med min unga irakier? Jag har tänkt på det och ett par önskemål(läs krav) förutom moppe mustaschen är även att han är utomordentligt bra på att städa, diska och stryka. Några planer på att lära sig svenska undanbedes vänligen då jag inte har för avsikt att konversera med barnet. Att han inte äter fläskkött bör inte heller bli några problem då jag finner det ytterst torrt och tråkigt. Tacka O på förhand för hans hjälpsamhet.

Fan ta dig Maggan om du har blivit laktosintolerant. Du förstår väl att det kan skapa osämja i vår relation. Smör är en otroligt god vän. Hoppas du inser allvaret.

J. Jag borde väl skriva något angående de senaste dagarna men jag har inte riktigt haft tid för reflektion. Det är fortfarande han. Eftersom du befinner dig i något slags kärlekstöcken kanske jag kan skriva det här utan risk för nedlåtande och cyniska kommentarer; Jag har kommit på mig själv med att längta efter någon slags trygghet. Något att komma tillbaka till efter äventyren. Jag vill kunna leka livsfarligt men säkert.

Vad är det jag har förvandlats till? Minns du när Marlena i Days Of Our Lives blev besatt? Det känns ungefär så. Krya på oss!

En öppen bok

Eftersom du blivit sambo med J så förstår jag att du inte har tid med att skriva här, men man tycker ju att du borde. Idag är det fredag och något roligt kommer att hända ikväll. Igår var O här. Kvällen började som vanligt men helt plötsligt blev det deep talk och ju längre tid det går desto mindre minns jag vad som blev sagt. Så därför utelämnar jag detaljerna och går direkt in på kärnan. Han är förälskad och hoppas på en fortsättning. Så varför göra ett sån big deal av det? Allt är ju som det ska. Jag tar tydligen upp det mesta av hans tankeverksamhet och han förklarade att anledningen till att han känner sej så stressad är jag. Att hans privatliv är stressigare än hans yrkesliv. Och han visar enligt mej alla typer av tecken på stresssymtom, pga jobbet. Så undrar hur det ser ut i hans huvud när han tänker på mej. Ja det var han som sa det. Varför är han så svår? Så länge det inte går ut över mej. Jag trodde inte killar hade sådana här känslor. Vad betyder det här? Vart ska detta leda? Vad menar hon? Vad tycker hon? Men det har O! Är det inte märkligt? Jag utelämnade den typen av funderingar i mitt tal till honom, eftersom jag tycker det ingår. Så jag sa mest att jag både var förälskad och kär i honom. Det var inte svårt alls. Men samtidigt såhär dagen efter, känns det onödigt. Varför kunde det inte förbli lite hemligt? Det är inte ofta jag låter bli att spela på nåns osäkerhet, men med honom kan jag bara inte det. Men hur ska jag nu kunna få några presenter? Nu har jag ju gett honom anledning att vara lugn. Jag är inte säker på om jag är lika attraktiv som kärlekskrank än vad jag är som manipulativ. Känns som alla tricks är försena att använda. Är det lika roligt då? Detta är något helt nytt för mej Mia, vi får se vart det bär hän. Han är på väg hit nu eftersom han glömde en grej här i morse som är viktig. Usch Mia nu är jag väldigt fundersam och vet precis hur jag kommer bete mej. Vara besvärlig och oengagerad. Upptagen av mej själv. Det känns tråkigt att behöva vara som jag.

Förälskad och förlorad

Mia du kan bara vara lugn för nu vet jag hur en defibrillator fungerar. Hursomhelst, helgen var toppen. Jag och syster gick ut för en drink, sedan fortsatte vi till O:s kompisars Singstar-fest. Ganska fort kysste O mej inför alla och det måste ha betytt något eftersom jag la det på minnet. Vi sjöng en duett han och jag, eller flera men han sa att nu ska vi sjunga VÅR låt. Så gulligt! Mia jag är förälskad. Detta är allvarligt men jag låter det komma över mej. Jag tänker jämt på honom. Vi träffas bara någon gång i veckan men det gör inget. Han är en sällsynt.

Inne i huvudet finns bara sockersöta tankar och utanpå ett leende som inte går bort. Ringer dej nu för att komma ner på jorden.

I´m feelin rough, I´m feelin raw, I´m in the prime of my life!

Maggan, vår sommar är nästintill säkrad. Bara Star Bronzer som saknas. Och lime i massor. Konstigt att vara tillbaka i staden men jag är glad. Det har varit en omvälvande tripp.

Det var en underlig flygresa hem. Hade tappat bort mina skygglappar sa jag spenderade flera timmar av aktiv undersökning. Slutsatsen är densamma som tidigare. Charterresenärer är ett konstigt släkte. Du vet den där vidriga applåden då planet landar som jag aldrig skulle få för mig att deltaga i är så sjukt konstig. Piloten gör sitt jobb! Nästa gång jag serverar en Gin & Tonic förväntar jag mig stående ovationer. Hur som helst, Bloody Mary är min nya favvo resdrink. Det känns nyttig och mättande.

Jag har inte insett förrän nu vilken slav jag är under min nya Master. Han skänker mig en masochistisk glädje som jag aldrig vill vara utan. Det är en sann romans mellan mig och Master Card.
Puss!