I dagarna tre har mitt huvud nästintill exploderat av alla de tankar och händelser som utpelats under den här tiden då vi inte utövat vår vanliga korrespondens.
Och nu är allt som bortblåst!
Självklart hade du rätt i ditt antagande om att jag spenderat tid med J. Jag kommer berätta allt för dig alldeles snart men att skriva det här är mer än jag klarar just nu. Ångesten är stor och att se gårdagen i skrift skulle antagligen försätta mig i djup psykos. Missförstå mig inte, jag hade det bra men när man kommer tillbaka till verkligheten och förstår vilken hal is man är ute på blir man lätt lite illamående. Jag trodde inte att det fanns fler gränser att överskrida i den här makabra historien, så när jag helt plötsligt klev över ytterligare en chockades jag svårt över mitt eget beteende.
Nu till lite roligare saker..
Imorgon är den stora dagen äntligen här! Om Ralf visste vad som väntar, att han ska bli din nya Alpha Male, skulle han bli helt till sig. Hoppas det är honom du får använda som förevändning nästa gång Spence längtansfullt ber att få besöka Kamrergatan igen. Som att han skulle känna mig bättre än du. Fnys! Undrar om det är svårt för vår omgivning att på riktigt förstå hur goda vänner vi egentligen är.
Jag försöker känna efter om min uppfattning av Spence på något sätt ändrats efter de här dagarna men jag tror inte det. Det du och jag säger är ju absolut inget skitsnack utan bara ärligt och förtroligt prat vänner emellan. Eller? Är jag falsk? Det vore faktiskt förunderligt om vi inte skulle diskutera det som ägt rum. Sen att det råkar involvera Spence och hans mindre fördelaktiga egenskaper kan inte jag rå för. Han visste mycket väl vad han gav sig in på. Är jag elak? Kommer karma i skepnad av en buss köra över mig på väg till jobbet imorgon? Han är ju fortfarande min bästa killkompis(vilket jag kanske kommer att uppskatta ännu mer nu då jag blivit förvissad om att ingenting ändrats på liggande plan sedan vår tid tillsammans och därför kan vara orubbligt säker på att aldrig mer gå till sängs med honom).
Klapp på huvudet och öm puss min vän!
torsdag 22 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar