Ångest och kodeinallergi..

Jag gick och la mig i ett mysigt töcken och läste om Sugar och hennes äventyr. Släckte lampan när tröttheten tog över helt. Jag var lugn.
Nu sitter jag här framför skärm med J ångest och rädslan över att ha honom tillbaka i staden.
Kollade upp Prontalgine och en väldigt ovanlig bieffekt var nässelutslag. Varför ska just jag, just nu, vara känslig mot kodein? Mindre än en på tusen.
Jag hoppas att jag snart får tid över för en träff med Sebastian och att han är lika snygg och intressant som jag vill minnas att jag minns honom. Han kanske kan underlätta min situation. Vara mitt piller.

Oh boy Maggan. Alla dessa dagar av umgänge i vinets och de vilda festernas tecken har fått mig att helt missuppfatta tid och rum. När kom du? När lämnade du? Var var vi och när? Jag minns att vi hade kul och delar finns förevigade på video.
Har ännu inte kommit tillbaka till vardagen. Kanske var det år sedan jag var där.

Vi kan få ett framtida problem på den här bloggen med J och J. Förhoppningsvis försvinner min snabbt men tills dess får det kanske vara J och Spence. Ingen annan vet väl?

Puss vän. Jag har tänkt på dig mycket idag.