Rökpaus!

Helt slut på vägen hem men väl innanför dörren drabbades jag av en Ajax attack. Du förstår, lägenheten har befunnit sig i samma tillstånd sedan du och ditt följe senast lämnade den.
Så nu tar jag en välförtjänt paus i mitt sprejande och fejande.

Av en händelse såg jag min våg när jag stod i badrummet och sorterade tvätt. Min puls ökade och jag tvekade likt inför ett bungyjump innan jag slutligen tog steget.
Jag har gått upp! Bye bye, storlek 25. Fan vad jag är misslyckad. Och fet.

Vi får väl se vad som händer med Operation Spence men jag förstår att du inte tänker lämna staden på ett tag. Nästa gång kommer jag till dig. Måste försöka planera en stund i förväg bara. Man är ju ingen ungdom längre.

Ser man på, han packar. Jag förstår att det känns tragiskt och att framtiden känns oviss när en sådan här omvälvande händelse sker. Du får försöka se på det med positiva ögon och tänka på att varje avslut är början på en ny och spännande era. Glöm inte att jag finns här för dig om det skulle kännas alltför jobbigt.

Är det du eller popparen som glömt ett glasögonfodral här?