Du och jag är en

Jag är hemma redan nu och det betyder att Ralf inte är i min famn. Men jag svär Mia det är inte sista gången han och jag möts. Vilken man! Det var svettigt och det var så jävla ball, jag är så lycklig! Jag känner mej tillfreds trots hans frånvaro för jag har minnena. Känslan av att ha sprungit en mil och det tjuter i öronen av deras musik. Han var en gud! Tar lite mer bubbel i mitt glas för att fira, kan inte fatta varför jag inte är besviken.. Endorfiner far runt som om jag haft värsta sexet. Ska fråga T/ söta smyckedesignern om hon kan ordna en get-together där Ralf kan närvara.

Jag ringde mamma ikväll och hon svarade glatt "hej min dotter!" Gav mej på en stapplande konversation på polska för att göra henne stolt. Det var som om hon aldrig hade avskytt mej! Vi diskuterade den gifta mannen hon ska resa med och hon fastslog att frun absolut inte var svartsjuk. "Hon är ju tio år yngre än mej!" som om det gjorde nån skillnad. Mamma skvallrade också om sina dramasökande väninnor och jag förstår varför hon och jag är släkt. Vi är trots allt lika varandra och dras till likasinnade.

Ska tjuvröka ännu en cigarett innan sänggående och jag undrar om du har några news angående Spence. Jag vill ju inte orsaka någonting obekvämt (as if) och hoppas på att han inte är förälskad, eller nånsin vill komma till Malmö igen. Kan inte minnas sist jag var ensam en helgnatt som denna men jag hade ingen lust att spana in någon annan än Ralf på scen. Men i morgon natt kan det hända att jag inte sover hemma. Även om jag avskyr att sova någon annanstans än i min egen säng. Vad som troligtvis kommer hända är att jag förklarar detta för O och att jag smyger iväg i natten. O boy Mia, det har varit en lång dag och strax somnar jag utan att ha pratat med dej. Jag förbannar de som inte förstår att vi är de mest äkta vännerna som funnits, att Spence hade mage! Han fattar inte att vi är som de tvillingar som kan läsa varandras tankar och att vi varit det i över tio år. Han kan dra.

Har fått låna systers nya LV-kuvertväska så jag kommer vara väldans söt när jag äntrar O:s boning på respektabla Davidshalladressen så som sig bör en omtalad jurist. Är detta slutet för mina konstnärs/författar/rockstjärnekillar? Är jag ämnad att frottera mej med övre medelklassen? Jag undrar vart detta för mej? Önskar att du kunde slita dej från ditt arbete men jag måste erkänna mej besegrad av den trötthet som får mej att inte orka vänta. Nothing you confess could make me love you less, I'll stand by you. Sov gott sen Mia.