Sanning eller konsekvens?

Jaja, då var man en fransos rikare och en väninna fattigare. Känns varken som någon större vinst eller större förlust. En överdrift det där med väninnan kanske men jag undrar verkligen vart det här bär hän. Jag överväger fortfarande mina ord. Och jag får väl erkänna att Raffa är väldigt gullig trots att han är fast placerad i halvmänniskeskaran. Alltför blyg och sockersöt dock. Jag behöver bli tagen med storm, inte få mesförfrågningar på knacklig engelska.

Hade frukostbjudning för Spence och P tidigt i morse innan utbildning. Jag och Spence redde ut problemen från utekvällen i lördags. En tår och två kramar senare så var allt fina fisken igen. På väg hem passerade jag popparen. Annars intet nytt. Du vet ju allt annat.

Grattis på födelsedagen och välkommen in i vuxenlivet. Puss!

I don´t want more choice, I just want nicer things.

Den där Enrico ja. Tror du missuppfattat situationen. Jag var faktiskt 14. Minns inte så mycket av det där förutom att mina små kusiner som min naiva(eller oansvarsfulla) farbror gett mig ansvar för fick massa lire att köpa glass för så jag kunde bli strandraggad ifred. Han pluggade till läkare i Pisa. Enrico alltså, inte min farbror.

Idag har varit ännu en bakisdag då gårdagen bjöd på R och whiskey. Ytterligare en kyss sen ville han följa med mig hem. Jag sa nej. Han blev besviken. Jag skulle ju jobba på mitt gamla jobb idag och använde det som ursäkt. Hursomhelst var idag otroligt kul, min söta italienska vän D fällde roliga kommentarer genom hela arbetspasset och jag skrattade mycket. En härlig dag helt enkelt.

R hördes av ikväll igen. Han var ute med sina polare men kunde lätt dumpa dom för att komma hem till mig och kramas. Kramas? Ordet äcklar mig. Jag är för tillfället inte ute efter den sortens närhet. Han fick nobben igen och föreslog då en fika imorgon. Fika? Fan heller! Att sitta mitt emot någon med blaskigt kaffe och berätta vem man är och vad man gjort i sitt liv är det sista jag vill göra. Han ska ringa imorgon så jag får komma på något annat att föreslå tills dess. Om jag nu vill ses vill säga.

Det här med töntigheten som R och O har gemensamt är något jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Dom är ju totalt omedvetna om den och tycker väl mest att dom är sköna och lyckade som hittat två härliga tjejer som är vuxna men ändå ungdomliga och återger dom den vitalitet de en gång tappat. Vi får presenter och uppvaktning vilket i deras ögon är ett litet pris att betala för det vi ger dom. Energi och en känsla av att vara levande igen. Ett ytterst meningsfullt utbyte må jag säga.
Jag tror att både du och jag är perfekta för den här rollen. Prinsessor i töntarnas rike.

Du var så rolig ikväll. Insyltad och läppstiftad. Bye Pats!

Var är mitt polska bröllop?

Mia din lilla gubbtilldragerska, det har du varit sen du var tretton sen din badhyttsitalienare raggarde upp dej på stranden. Va inte inte han 28? Enrico? Han kanske är i Thailand nu.

Igår, en himla rolig kväll med E och syster. Vi skrattade ihjäl oss åt slipovers, chinos och Harry Potterglasögon. Den gemensamma nämnaren är töntiga ex, dom kom från jordens alla hörn. Jag vet att jag inte skrivit på länge men den här människan har haft fullt upp så länge nu. Har inte pustat ut på flera veckor. Men i morgon tror jag att det blir av, ska hem till O kl fem och få middag. Hoppas jag slipper hjälpa till. I går skrev O ett sms att jag "behöver dej i min säng, och i mitt liv" vilket var utomordentligt gulligt. Och viktigt. Hans liv.. Vi är kära och han har bjudit mej till Rom. Allt känns toppen för han är olik alla andra killar jag nånsin träffat. Scenariot är nytt, jag får en splitterny handling att följa. Det är ingen repris.

Just det, äldre män(i O:s ålder)har börjat spana in mej. Dom vill stadga sej och finna en maka. Och jag ser ut så som dom känner sej inombords tror dom. Dom vägrar erkänna att dom är gamla och trötta och tror så himla mycket. Jag är så glad att jag fann O. Han är den pojkvän jag aldrig haft. Jag har fått nog av ombytliga dysterkvistar och kör på det genuina.

Det känns ovant att skriva här, ska vänja mej igen, och bjuda på snaskiga detaljer i fortsättningen. Puss Mia.

Beyond Bakis.

Jag trodde ett tag att jag skulle avlida av bakisness. Tack vare R så blev det ändå en dag av leende och fnitter. Det var så otippat, han och jag. Har tänkt flera gånger att han inte tycker särskilt bra om mig och så helt plötsligt händer detta. I en svettig lokal full av fotbollsfanatiker så låg väl det närmast till hands. Jag behövde det här. Komplimanger, bärs och en kyss av en icke musselmun. Undrar hur det här kommer att utveckla sig. Han är en härlig person men jag vet inte om attraktionen är tillräcklig. Synd, annars är han ett kap. Förutom töntigheten då. Men om du kan stå ut med det i ditt förhållande med O borde väl även jag kunna lyckas. Jag tänker lite på att ligga och känner mig nervös. Har inte legat med någon annan än J på över ett år och anar en osäkerhet i mig själv nu. Bara det betyder att jag faktiskt måste ligga. Få det överstökat. Som ett plåster, snabbt.
En annan kropp, konstigt. Ovant. Jag kan bara föreställa mig en och den är varmare än varm (styng av saknad). Jag vet inte Maggan, får sova på saken och se vad mina tankar säger imorgon. Puss!

Tillbaka från öarna.

Maggan det känns som så länge sedan vi hade tid att prata. Har velat skriva så mycket men är konstant slut. Morfin gör mig så trött och inte ett dugg bättre verkar det som. Tycker inte om att inte orka någonting. Tror att ett par revben till gick sönder idag. Tänk vad härligt att få vara frisk! Trodde att mina korta tid som öbo kanske skulle hjälpa min kurering men ack så fel jag hade. Jag får nog stanna i staden ett tag till.

A spenderade några nätter här, på hans initiativ, vilket överraskade. Överlag var det väldigt trevligt men vi hade en incident som fick mig att inse att jag länge behandlat honom på ett av de värsta sätt man kan behandla någon på. Jag har varit kall och elak och totalt förebisett hans känslor. Värre, jag har låtsats som om han inte har några känslor. Jag vet att vi aldrig kommer ha någon "vanlig" relation men jag ska verkligen försöka göra den till det bästa och från och med nu visa honom den respekt och omtanke som han förtjänar och som jag ju faktiskt vill ge honom. Fy fan vad hemsk jag varit. Snälla säg att det inte är sådan jag är.

J. Han har inte hörts av på över en vecka och allt är lite konstigt. Han var inte riktigt sig själv sista gången vi pratade och sen blev det bara tyst. Han insåg väl att hans flickvän skulle föda deras dotter om ett par veckor och tyckte kanske det var dags att ge henne sitt fulla stöd. Vem vet. Det som stör mest är att något av det sista han säger är att han älskar och vill vara med mig men sen inte ens finner det på sin plats att åtminstone säga något slags farväl innan han försvinner. Tänker på saker han sa sist vi träffades och tycker lite synd om hans tjej. Är glad att jag slipper vara i en situation där inte bara min kille är oärlig utan även många andra i min omgivning. Vänner och familj som under en lång tid bara lett och låtsats som om de inte vetat någonting. Det sveket måste vara det värsta.

Nu är det dags för min sista dos och sedan försök till vila. Hoppas vi finner tid för varandra imorgon. Puss söta vän och krya på mig.