Bubbel inuti.

Jag hade nästan glömt den här bloggen. Men nu såhär mitt i natten när alla somnat och jag inte kan prata med någon om det konstiga som händer i min kropp kommer den väl till pass. Han påverkar mig Maggan! Och jag får lite panik eftersom jag inte vet om det är bra eller dåligt. Vad är det jag vill?

Vi kommer kanske ses imorgon. Tanken får mig att le. Tror verkligen inte att han är något långvarigt i mitt liv men för tillfället är han oerhört välkommen. Skönt med någon som äntligen suddar ut J lite. Han bleknar. Även om han råkade följa med mig hem förra veckan efter sitt plötsliga uppdykande på mitt jobb. Tydligen ska han ha sagt till Spence att han kanske kan börja jobba där igen. Det ska givetvis inte hända. Är ganska övertygad om att jag får bestämma i den frågan. Det är härligt att han inte lämnar så djupa spår längre.

Det är även härligt att det pirrar så här i mig. Och skrämmande. Undrar hur det här kommer gå? Oavsett så är det något annorlunda. Något nytt. Och nytt är bra.

Bubblets baksida.

Vilken konstig känsla som kom över mig. WOW är över, du har lämnat staden och J är återigen otillgänglig. När allt har varit så intensivt och kul och galet så blir det en sådan stark kontrast att helt plötsligt sitta ensam med stripigt hår och en baksmälla som gör ont. Nåja, det var värt det. Jag har en halv flaska kvar i kylen och funderar på om jag ska låta mitt lidande vänta till imorgon istället. Skulle önska att Band of Horses sångaren kom i full solglasögon-hatt-gitarr-mundering och livade upp stämningen lite. Vi kunde hångla på soffan och så kunde han vyssja mig till sömns genom att nynna på The Funeral. Är det så mycket begärt? Tror jag är lite borderline ikväll. Hoppas du har en mysig kväll med O och diverse syskon. Puss!!! Ps. Du glömde nattlinne och hårklämma.

Ljuga för chefen.

Sitter här vid mitt skrivbord och har gjort det hela dagen. Det har varit sommarens varmaste dag men jag måste plugga inför omtentan på tisdag. Tyvärr så måste jag gå emot min arbetsmoral och sjukanmäla mej i morgon, jag avskyr att ljuga sådär och spela sjuk. Förra veckan var väldigt stressig men det gjorde inget för jag fick bevisat för mej själv att jag klarade det på egen hand. Det känns bra att vara problemlösare. Nu ska jag också bevisa att jag är smart och har självdisciplin för jag måste klara tentan. Det kommer att vara så underbart när jag lämnar salen och är hundra procent säker på att jag klarade den. Sen har jag bara två dagar kvar på jobbet och sen har jag sommarlov i två veckor! Tror att way out west kommer bli toppen! Vi måste gå på nån av klubbarna också så att jag kan ha min whitney-klänning. Skrev mest för att det skulle bli av och inte bli som sist. Det har inte hänt mej något för omvärlden spännande idag.

De behövande.

Ja La Gondola är en ständig bluff du varje år faller för. På tal om bluff och falla för.. Ditt lilla knark "J" är tydligen tillbaka i din lilla sommartillvaro och jag utgår i från att du uppfyller dina vännineplikter och tar bladet ifrån mun, jag behöver veta alla detaljer för att jag ska kunna erbjuda vägledning.

Mitt sommarjobb jämför jag inte på något sätt med skärselden. Tvärtom är det väldigt roligt och lärorikt. Mina patienter utgörs av en omväxlande skara i alla möjliga åldrar men kommer från en i stort enhetlig samhällsklass. De flesta är tacksamma för min service men några är skeptiska mot sjukvården i sej, vilket jag förstår eftersom stället kryllar av kvacksalvare som gärna skulle diagnostisera Håriga handflator relaterat till självbefläckelse.

För övrigt hinner jag inte njuta särskilt mycket av sommaren, men senast jag njöt var i helgen. Ja Öland var underbart eller rättare sagt: O var underbar. Nu är det sex månader till Februari. Sex har redan gått. Spänningen är olidlig. Han nämnde att hans mamma "hoppas väldigt mycket" efter att ha träffat mej vilket är ett toppenbetyg. Kommer jag vara din första gifta väninna Mia?

Avenybrudens återkomst/Ciao bella

När jag tänker på skärselden ser jag La Gondolas bordsöversikt framför mig. Det är även där jag nu skall spendera min tid. Jag har sållat mig till skaran av orena själar som på obestämd tid ska straffas genom att i deprimerande gångar gå fram och tillbaka med diverse maträtter som felaktigt fått italienska namn som får munnen att vattnas. Maten påminner mest om djurfoder men då den största delen av vårt klientel mest kan liknas vid diverse kreatur skäms jag inte längre över att servera dem denna osmakliga sörja. Dessa kreatur strövar allt som oftast ut ur restaurangen i flock, mätta och belåtna och redo för nya äventyr. Bara bjällror runt halsen som saknas.

Jag skall vara där i fem dagar. Det förefaller vara en smärtsam evighet. Särskilt då den första dagen kändes som en tortyrliknande månad och innefattade både bakfylla, mensvärk och nästintill anafylatisk chock. Vem fan är allergisk mot paracetamol?

Innan allt detta hände hade jag ett liv och en innehållsrik helg med diverse konserter, högtidsfester och även ett mindre lyckat återfall i ett gammalt mönster. Inte för att det i stunden var misslyckat men vi vet ju båda att jag borde hålla mig undan. Mer om det vill jag nog inte skriva. Det är ju svårt att förneka och låtsas som ingenting har hänt om man ser orden framför sig i skrift. Vi lämnar det i glömskans våld.

Och du min vän? Nyss hemkommen från besök hos svärföräldrarna. Kul att dom gillar vin.

Jag ska duscha nu och försöka bli av med känslan av smuts för att sedan lägga mig framför soffan med te och kaka. Är inte mazariner en väldigt konstig sak att ha i sitt skafferi? Puss, längtar efter dina ord.

Sanning eller konsekvens?

Jaja, då var man en fransos rikare och en väninna fattigare. Känns varken som någon större vinst eller större förlust. En överdrift det där med väninnan kanske men jag undrar verkligen vart det här bär hän. Jag överväger fortfarande mina ord. Och jag får väl erkänna att Raffa är väldigt gullig trots att han är fast placerad i halvmänniskeskaran. Alltför blyg och sockersöt dock. Jag behöver bli tagen med storm, inte få mesförfrågningar på knacklig engelska.

Hade frukostbjudning för Spence och P tidigt i morse innan utbildning. Jag och Spence redde ut problemen från utekvällen i lördags. En tår och två kramar senare så var allt fina fisken igen. På väg hem passerade jag popparen. Annars intet nytt. Du vet ju allt annat.

Grattis på födelsedagen och välkommen in i vuxenlivet. Puss!

I don´t want more choice, I just want nicer things.

Den där Enrico ja. Tror du missuppfattat situationen. Jag var faktiskt 14. Minns inte så mycket av det där förutom att mina små kusiner som min naiva(eller oansvarsfulla) farbror gett mig ansvar för fick massa lire att köpa glass för så jag kunde bli strandraggad ifred. Han pluggade till läkare i Pisa. Enrico alltså, inte min farbror.

Idag har varit ännu en bakisdag då gårdagen bjöd på R och whiskey. Ytterligare en kyss sen ville han följa med mig hem. Jag sa nej. Han blev besviken. Jag skulle ju jobba på mitt gamla jobb idag och använde det som ursäkt. Hursomhelst var idag otroligt kul, min söta italienska vän D fällde roliga kommentarer genom hela arbetspasset och jag skrattade mycket. En härlig dag helt enkelt.

R hördes av ikväll igen. Han var ute med sina polare men kunde lätt dumpa dom för att komma hem till mig och kramas. Kramas? Ordet äcklar mig. Jag är för tillfället inte ute efter den sortens närhet. Han fick nobben igen och föreslog då en fika imorgon. Fika? Fan heller! Att sitta mitt emot någon med blaskigt kaffe och berätta vem man är och vad man gjort i sitt liv är det sista jag vill göra. Han ska ringa imorgon så jag får komma på något annat att föreslå tills dess. Om jag nu vill ses vill säga.

Det här med töntigheten som R och O har gemensamt är något jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Dom är ju totalt omedvetna om den och tycker väl mest att dom är sköna och lyckade som hittat två härliga tjejer som är vuxna men ändå ungdomliga och återger dom den vitalitet de en gång tappat. Vi får presenter och uppvaktning vilket i deras ögon är ett litet pris att betala för det vi ger dom. Energi och en känsla av att vara levande igen. Ett ytterst meningsfullt utbyte må jag säga.
Jag tror att både du och jag är perfekta för den här rollen. Prinsessor i töntarnas rike.

Du var så rolig ikväll. Insyltad och läppstiftad. Bye Pats!